Kände mig sugen på att baka och hittade ett nytt recept där varken margarin eller mjölk skulle ingå.

Det var 3 dl strösocker och 3 ägg som vispades ihop. I med 3 dl mjöl, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk bakpulver och vispa ihop, sedan in med 1 dl kokande vatten.

175 grader i cirka 40 minuter. Skulle vara en saftig och god sockerkaka men den är mer som en disksvamp i konsistensen,  torr och konstigt Det receptet gör jag inte efter fler gånger. 

Var i väg och parade Linus hona Nacho med en snygg viltsvart äldre herre. Eller ja, vi såg aldrig en parning medan vi var i kaninstallet, och lämnade dem ensamma en stund. Men efter en vecka började Nacho möblera om sin bur varje dag. Jag kunde jämna ut spånen varje dag men dagen efter var det stökat och bökat överallt. Och en dag när jag kom ut fanns det 3 stycken små pluttar, tror de var järngrå alla tre. Men dagen efter låg 2 döda och den tredje hittar jag inte. Kan inte se att det varit någon inne i hennes bur, nätet är småmaskigt och helt överallt. Så jag får tro att det är Nacho själv som dödat dem. Nu är frågan, ska jag fråga om att få para om henne med samma hane (som jag älskar typen på) eller ska jag låta Herr Melin få para henne? Får fundera lite på det.

Maja parade jag med Herr Larsson men det tog lång tid innan hon släppte till. Magen växte och jag var säker på att minst 8 var där. Men där var bara 2, och det var 2 rejäla klumpar. Tyvärr båda döda. Så inga ungar där heller.

Nu är Maja omparad så om 1 månad kanske vi har rex-bebbar. 

De andra 2 rex-honorna ska inte paras ännu. Kanske inte alls i år. Ettan har 2x95p och man skulle ju väldigt gärna viljaha den tredje 95an så hon blir champion. Femman har 94,5p och det får jag väl vara nöjd med tänker jag. Men vet inte om hon ska paras i år ändå.

Denna honan kommer att paras senare i vår. Båda hennes föräldrar ör stambokförda på 95p, pappa Jocke har 2*95. Hon har själv 2*95p. 

Hon ska paras med Herr Larsson, 96p. 

I går hade vi föräldrarmöte i Linus innebandyklubb. Det är flera föräldrar som klagat på tränaren och den som är med som ledare på matcherna. Det toppas i laget under matcher, Linus är en av dem som får minst spelartid, minst byte och minst passningar. Den som "lagkamraterna" sätter på avbytarbänken på träninge och som hånas på ett eller annat sätt och det har inte hjälpt att säga till tränaren.

I går blev det möte och efter att mycket luftats blev kontentan- ingenting. Inte en ursäkt för att det toppas, ingen som helst känsla för de fle som begås i laget. Mer krokodiltårar (stora oskyldiga ögon) och han gjorde aldrig så.

Han hade aldrig sagt att hans son var bättre eller skulle spela mer än andra i laget. Då kunde jag inte längre vara tyst: Det är inte alltid det man säger som visar det, det är hur man gör. 

Vi kommer inte att vara tysta, jag kommer om någon dag ringa till ungdomsansvarig för innebandyklubben och om inget sker kommer vi att byta klubb till nästa säsong. 

Det var som en pappa sa: 4-5 år har de flesta spelat ihop och fortfarande är det ingen som säger hej när hans son kommer, trots att en del går i samma skola/klass. 

Tränaren klagade på att inga hjälpte till att sätta upp sargen vilket är bullshit, vi har varit föräldrar som varit där och hjälpt till varenda gång. Även jag som har min värkproblematik och där det kostat på en hel del. Och senast Markus skulle hjälpa till fick han ett nej för det skulle barnen göra. Det var också gnäll för att man inte kom innan träningen och hjälpte till så att alla var ombytta när den började, men alla kan inte komma innan 16.30 Föräldrarna har jobb, barnen ska äta en middag i god tid innan träning för att orka. Vi fick också höra att vi föräldrar brukade sätta oss på läktaren och inte hjölpte till under träning. Men det är skitsnack, vi sätter oss ofta nere på bänkarna vid sargkanten. Men tränaren är inte så intresserad av n¨gon hjälp av annan än sig själv tyvärr. Där var en hel del lögner som styrelserepresentanten och ungdomsrepresentanten såg ut att svälja med hull och hår. Inte en kommentar när en mamma berättade hur hennes son blivit beordrad av tränaren och ledaren att toppa laget under match. Inte en kommentar på mobbing som sker. 

Vi vill att Linus ska träna en sport, att han ska få chansen att utvecklas och bli självsäker. Tror dock inte längre att Olofströms innebandyklubb är det rötta elementet. Verkar vara en förening som ser mer till resultat än utveckling och trots protester från flera föräldrar inte gör nbågot åt saken är ingen förening vi vill stödja. 

Kanske det blir ändring, vem vet. Linus behöver inte träna mer denna säsongen, han ska ändå inte spela i cupen, och har hela sommaren på sig att bestämma sig, men vi kommer nog att prova andra föreningar istället. 

I helgen funderade vi på att byta till sommardäck men det kom en heldag i Furuboda och en kaninutställning i vägen   

När vi vaknade upp i dag kändes det helt okej. Visseligen har det mesta smält bort men vitt var det ändå.

Men några bakslag ska det ju vara innan våren tar fart och fågelkvittret ljuder oavsett vädret. Jag har till och med sett utslagna vitsippor i backen. Även om varken vitsippor eller snödroppar är i den mängden som det varit åren innan. Kan det vara samma fenomen som med björkarna? Tydligen släpper de inte så mycket pollen i år för de släppte väldigt mycket förra året, de måste ha ett vilo-år.

Nu har vi varit på kaninutställning i mars månad. Först var det Örsjö 16/3. Jag ställde mina 2 sparade rex-flickor och Linus ställde Nacho och Herr Melin. 

Mina flickor fick 93p vardera. Den ena för att hon hade längre vita stickelhår och den andra för att det fattades 200 gram i kroppsvikt sedan 2 veckor tidigare då hon ställdes på vår klubbutställning och vögde 2,5 kg. 

Bättre gick det för Linus. Hans Herr Melin fick 95p och Nacho 94,5p.

Med hem frånn Örsjö kom Herr Larsson, en vit rödögd rex hane, bedömd på 96-95,5-95p oc h kvalificerad för championat så det ska skickas in sedan.

I söndags 31/3 var vi i Önnestad. Hade samma 4 kaniner med oss men det var andra domare som dömde dem. Denna gången vägde min rex 2,5 kg igen och fick 94p. Hennes syster (min favorti) fick 95p. Detta var hennes andra 95a och nu vill man ju ställa henne i jakten på den tredje. 

Hermelutterna fick 94p var med avdrag för ojämn och mjuk päls, mitt i fällning.

Tog tid innan någon Rex-flicka brunstat i vår men nu är Maja parad med Herr Larsson så vi hoppas på en kull med popcorn om en månad. Nacho ska också paras till helgen men vi ska para henne med en viltsvart herre, bedömd på 95,5p. Uppfödd av Siv Och ZooErik. De hade riktigt snygga hermeliner när de slutade, just den modellen jag gillar. Så jag hoppas att kunna få tillbaka lite av den typen de hade. 

Ja, faktiskt det är helt okej. Det är mindre okej att vara elak och småsint för att man känner så.

Jag kan vara avundsjuk på andras framgång, lycka eller tur. Det betyder inte att det är okej att börja prata illa om dem, till dem osv.

Jag är avundsjuk på de som skaffar fler barn till exempel. Kan tycka det är orättvist när jag så gärna vill och har velat ha fler barn hela tiden. Men det betyder inte att jag tycker illa om dem eller missunnar dem deras lycka. Det betyder inte att jag inte gratulerar dem. Att jag ibland gråter en skvätt för att jag inte fått fler är en annan sak. Men det är ju så att det går inte på egen hand, man måste vara 2. Oavsett om eller hur du väljer att skaffa barn som singel så krävs det en liten ingrediens från minst en person till. 

Och när den andra parten i ett förhållande vägrar så är det inte enkelt. Inte heller när man fyllt 50, då är det väldigt mycket svårare.

När man får hemringning för att ens barn inte sköter sig i skolan (mobbar, bär sig illa åt, lyder inte lärare, stör på lektionerna eller slåss på rasterna) och jag vet hur familjen är, kan jag tönka att det kan de verkligen förtjäna. Har inte ännu fått någon om L, men när det händer så har han nog jobbat sig till ett samtal han också, frågan är bara om det är oprovocerat eller en reaktion på hans utsatthet i skolan? En diskussion som får tas den dagen det händer. 

Men han har fått be annat barn om ursäkt för att han var otrevlig helt utan anledning. Rätt ska vara rätt. 

Jag kan bli avundsjuk på de som vinner mycket pengar, brukar tänka att hoppas det är någon som är i stort behov av pengar, och inte någon krösus som köpt en lott för sina fickpengar (överblivna sedlar och mynt). 

Jag kan bli avundsjuk nör jag inte får höga poäng på mina kaniner och ser andra som får det MEN vet också att i dagsläget förtjänar inte mina kaniner jättehögt så jag får jobab vidare, Och det är väl det som är haken: Man får JOBBA för att bli/få bättre. Sällan man får en massa gratis. 

Kontentan: Ja, det är okej att könna avundsjuka och skadeglädje INOMBORDS. Inte så trevligt att agera, kommentera om det högt till eller om andra. 

Förra veckan var ganska stressig för mig, en dag extra på jobbet, innebandymatcher på helgen (publik men det tar på krafterna med all spänning) ett extra vattenpass på söndagen. I går hade jag semester för att skjutsa mamma till sjukhuset för koll av hennes cancer i urinblåsan (orsakad av rökning, japp ni hörde rätt, hon har fått cancer i urinblåsan på grund av rökning, liksom min ena svåger. Mammas lite snällare variant än hans). Väl där hälsade vi också på Linus kusin som låg över på sjukhuset efter att ha hoppat ner från storebrors säng och landat så illa att det blev en spricka i benet med gipsning och stilla läge i 2 veckor. Inte lätt för en 4:a åring som är vild i vanliga fall. 

Så i går när jag kom hem började jag få ont i magen, riktigt knip. Maten lockade inte så jag gick upp och la mig vid 16-tiden och vaknade när DirektReklam ringde vid 18. 2 timmar senare somnade jag igen och sov till kl. 7 i morse. Jag har sovit med dubbla täcken, chenillestrumpor och nattlinne i natt och frös fortfarande när jag vaknade. Men nu börjar jag på värme i allt utom fötterna så det blir inte mer ved i kaminen i dag. 

I dag känner jag mig lite överkörd men bättre än i går. Potatisskalningen har gått i etapper, en potatis åt gången och vila emellan. 

Lite småsur bara, att ha karensavdrag och sjukavdrag på denna lönen ingick inte i min planering.